Göta kanal

På begäran har jag gjort en sida om vår resa från Mariestad i Vänern via Göta kanal, S:t Annas skärgård, Mälaren, Stockholm, Åland, Finska sidan upp till Wasa, över till Sverige och hem till Töre Båtklubb.
Egentligen skulle resan ha gjorts för några år sedan men av olika anledningar sköts den på framtiden. Bl.a. var en viktig faktor att vi ville åka tidigt på säsongen för ljusets skull och så måste semestrar stämma för alla.
På kartan till vänster ser du ett spår av resan. Längst ner finns en länk där du kan se spåret i större skala. Tyvärr är den avhuggen på några ställen eftersom jag glömde att slå på spårfunktion men man ser sträckningen i stort. Sidan syns bäst med upplösningen 1024x768 och textstorlek "mellan".

Vi bestämde i ett tidigt skede att vi ville ha all tid, 5 veckor, för att göra resan åt ett håll och därför måste båtarna trailas ner. Detta kom att visa sig vara ett klokt beslut för att göra samma resa t.o.r skulle bara ha blivit stress. Under vintern 2005-06 fick jag kontakt med en speditör som kund ta bägge båtarna på en gång. Jag hade även varit i kontakt med hamnen i Mariestad där de lovade att ta hand om båtarna då de kom. Vi sjösatte båtarna ca 15 maj för att hinna vara ute lite innan resan och måndag den 12/6 lastades båtarna på Granudden i Luleå

Trots att vi mätt båtarnas höjd och fått klartecken så visades det sig att var vi tvungna att plocka ner allt "skrot" för att klara fri höjd. Vi hade tillverkat bockar för att ställa under båtarna och det fungerade utmärkt. Transporten beräknades vara framme på onsdag förmiddag. Och efter telefonkontakt med kranföraren i Mariestad på eftermiddagen så bekräftade han att båtarna var sjösatta.

Vi själva tog tåget på fredagen samma vecka. Oturligt nog hade tidtabellen lagts om just den veckan så vi fick åka till Skövde och sedan buss därifrån till Mariestad. Men tidtabellerna höll så vi kom fram till båtarna vid lunchtid på
lördagen.

Det visades att nästan allt var som det skulle. En låda hade skakat ut med lite porslinskras som följd. Vädret hade varit bra under transporten så båtarna behövde inte mycket tvätt men en avsköljning fick de i alla fall. Flickorna drog på stan och provianterade och sedan en första middag med skålning om en lyckad resa. Efter en kvällspromenad då det diskuterades att byta våra båtar mot den som låg akter om oss (tyvärr var inte ägaren på plats så det blev inget byte) var det godnatt.

Vädret kunde knappt vara bättre första riktiga semesterdagen. Vi gav oss iväg i makligt tempo den 9 M långa etappen till Sjötorp, startplatsen för kanalen i öst-västlig riktning. Eftersom vädret verkligen bjöd på sitt bästa kunde vi i inte låta bli att stanna och ta ett dopp i Vänern innan vi kom till Sjötorp. Det hade ju inte varit läge för ett dopp hemma innan vi for eftersom vattnet höll ca 10 grader i Gårdsviken. Här var det lite styvt 20.

I Sjötorp gjorde vi säkert som alla andra, la oss i den yttre hamnen och gick och tittade på hur man slussar. Vi hade visserligen läst om det men att se hur det går till i verkligheten var ju inte fel. I broschyrerna stod det att kunde gå både hit och dit om man inte gjorde si eller så.
Efter studiebesöket löste vi kanalkortet, 3300:- och då ingår allt, slussning, gästhamnar, ström, broöppningar fri entré på vissa ställen mm mm.
Vid första slussningen var slussvakterna väl medvetna om att du var nybörjare och berättade sakligt och utan stress om hur det gick till.

Därefter släppte de på vattnet i makligt tempo och det visade vara hur enkelt som helst. En eloge måste ges till slussvakterna längs kanalen. De var alltid trevliga och hälsade med ett leende då man kom till slussen. Vi lade oss i den inre hamnen i Sjötorp första natten på kanalen. Dan därpå besökte vi kanalmuseet vilket var en trevlig upplevelse.

Sedan började själva kanalresan. 5 knop gäller och det var ingen idé att köra fortare. Slussvakter och broöppnare visste hela tiden att du var på väg och körde man fortare så fick man istället vänta vid nästa bro eller sluss. Jag kommer inte att redogöra för alla platser och stopp för då tar denna sida aldrig slut. Följande bilder är från Norrkvarn, Lyrestad. Där kund man hyra en stuga i forma av en stubbe om man blivit sjösjuk efter kanalen.

Längs kanalen går det rätt mycket turbåtar och de har alltid förkörsrätt i slussar
och vi broöppningar. En del turbåtar hade skohorn för att komma in i slussarna.

Det var rätt trångt vid möten på vissa platser och det fanns tom mötesplatser. På en del ställen grenade sig kanalen men det fanns ingen risk för att man skulle köra fel.

Mellan Tåtorp och Forsvik kör man över sjön Viken som är kanalens högsta punkt, 91,8 möh. Där finns en passage som kallas Spetsnäskanalen. Den var väldigt trång och att möta en turbåt där var inte att rekommendera. Man skulle avge olika signaler beroende på om man gick från öster mot väster eller tvärt om innan man gick in kanalen . Det kändes faktiskt lite osäkert för man visste inte om signalerna uppfattades eftersom man inte såg om man fick möte. Vi tog det säkra före det osäkra och lade oss bakom en turbåt. I Forsvik fanns ett varv där man höll på att göra en kopia av hjulångaren Nordevall II från 1836. Fartyget ska sjösättas under 2007.

I Karlsborg firade vi midsommar. Tyvärr ganska blåsigt och kyligt, ungefär som det kan vara hemma en grinig midsommar. Där gjorde vi även besök på Karlsborgs fästning. En trevlig guidad tur på ca 2 timmar. I turen ingick en film med Stefan Sauk samt mycket smällar och krutrök.

Efter Karlsborg tog vi skuttet över Vättern till Vadstena. Det var nog bra att få köra de 14 M med lite fart efter allt puttrande så att inte motorerna skulle sota igen. I Vadstena ligger gästhamnen i Vallgraven till Vadstena slott. Vi gjorde ett besök på Vadstena kloster och strosade omkring ett tag och var allmänt kulturella.

Motala var nästa mål. I inloppet finns en mäktig fontän och hamnen var mycket trevlig att ligga i. Det var fart på kajen med marknad och andra aktiviteter. Där finns också ett motormuseum som är värt ett besök om man är motorintresserad. Vi fick veta att det fanns gott om kräftor och jag kunde inte låta bli att testa om det gick att plocka en. I efterhand tyckte vi att det hade varit bättre att fira midsommar i Motala.

Efter Motala slussar man nedåt mot sjön Boren för för att sedan komma till Borensberg. Mellan Borensberg och Ljungsbro åker man parallellt med ett sjösystem och vi undrade, utan att få något svar, varför man grävt kanalen bredvid sjön i stället för att nyttja den. Här passerade vi en akvedukt över väg 36. På sträckan finns också en handdriven sluss och hotellet som är med i filmen Göta kanal. Terrängen är lummig och man kan kliva iland på flera ställen. I Ljungsbro finns Cloettas chokladfabrik som vi också besökte.

Innan man kommer till sjön Roxen ska man slussa ner vid Bergs slussar. Totalt 11 st. varav Carl Johans har flest med 7. Då det regnat en del, det mesta på nätterna, svämmade en del slussar över. Dessutom var inte en del portar så täta så det var att rekommendera att hålla sig en bit från slussporten. Vi passerade Norsholm och sjön Asplången för att så småningom komma till landsvägsbron just innan Söderköping. Där bildades långa bilköer och jag kan tänka mig att alla inte är så glada åt kanalfarare. Det är inte bron på bilden för den behövde definitivt ingen broöppning.

Vi hade bestämt att när vi kom till Söderköping så skulle vi hyra en bil och åka till Kolmården. Att ta båtarna dit hade blivit drygt, då Kolmården ligger ganska långt in i Bråviken.
I Söderköping hade man byggt lägenheter i en gammal silo. Undrar om tavlorna på väggarna inomhus var runda också? Silon inrymde även serviceanläggningen för gästhamnen. I Söderköping kan man äta glass på det berömda Smultronstället. Det var inte bara att kliva in utan man fick vänta tills ett bord blev ledigt och sedan var det meny med bordsservering. Glassen då ? Ja den var en upplevelse.

Från Söderköping är det inte långt till Mem och därefter är man ute i Slätbaken och havskörning. Vädret hade inte varit dåligt på kanalen, vi hade inte regn vid någon slussning däremot under några nätter, men efter Berg blev det ett sagolikt väder. I efterhand kan sägas att det var bra att det inte var lika varmt på kanalen som det blev hädanefter.
Man kommer ut i S:t Annas skärgård som var väldigt vacker att åka i. Vi satte sikte på Arkösund där det fanns ett flertal gästhamnar att välja på. Vi valde en som hade 500m till toan men lite motion skadade inte efter allt stillasittande. En paltgryta kokades och grannarnas blickar när smeten blandades i skurhinken gick inte att ta miste på.

Resan gick vidare mot Södertälje och vi stannade då och då för ett bad och ett fika. I Södertälje slussade vi in i Mälaren. Där var höjdskillnaden ca 2 dm, i kanalen var höjdskillnaden 2-3m i varje sluss.

Vi ville besöka Birka eftersom man läst och hört så mycket om utgrävningarna. Bl.a. hade jag innan resan sett ett nyhetsinslag på TV där man påstod sig använda tidstypiska verktyg vid uppförande av byggnader. Vi vaknade i alla fall av en motorsåg! Besöket var ur historisk upplevelse en besvikelse. Däremot var det en vacker naturupplevelse.

Det vackra vädret fortsatte och nästa mål var Stockholm och Gröna Lund. Slussen har man promenerat över ett antal gånger men inte trodde vi att vi skulle åka egen båt under någon gång. Och naturligtvis måste man få en bild av båten framför slottet. Vi hade tur och fick plats Wasahamnen så promenaden till Grönan blev kort.
Vi hade inför resan gjort namnskyltar, Amare af Boden och Amanda II af Luleå, och klistrat dem på kepsen ovan vindrutan och detta ledde till många kontakter under resan.

Den kvinnliga besättningen vill göra en shoppingrunda innan avfärd från Sthlm men värmen avstyrde allt handlande och vi gav oss iväg mot Furusund via Waxholm. Här är trafiken ganska intensiv med våra mått mätt. Hamnen i Furusund ligger invid farleden och det gungade till då och då under natten och det var inte de stora färjorna som drog upp svallen utan de mindre turbåtarna.

Från Furusund till Mariehamn är det ca 40 M varav 25 M öppet hav. Det är klart att man lyssnar extra noga på rapporter innan man ger sig iväg men resan blev hur lugn som helst med nedcabbat kapell, bikini och badbyxor. Väl över stannade vi innanför de första kobbarna för ett bad och fika samt en skål för Åland innan vi for till Mariehamns östra gästhamn.

I gästhamnsavgiften ingick fribiljetter med Ålandsfärjan till Kapellskär så dagen efter ankomsten till Åland tog vi färjan tillbaks till Sverige. Låter kanske lite knäppt men vi fick en chans att gör något annat, äta restaurangmiddag och bunkra nödvändiga drycker.

Färden gick vidare till Kastelholm och dan efter till Remmarhamn med sol och bad på vägen.

Här tror jag att det började krypa på en liten hemlängtan. Etapperna blev längre och även om vi ville så fanns inte tiden att utforska Åland. Vi drog oss norrut genom Ålands skärgård, egentligen Skärgårdshavet, som är otroligt väl utmärkt och tämligen lätt att navigera i bara du följer med i kortet. Det finns vissa områden som är väldigt grunda men eftersom utprickningen är så bra så känner man sig aldrig osäker. Vi stannade till i Jurmo och det var tänkt att sova över där men hamnen var inte speciellt inbjudande så v i bestämde efter en lunch och ett bad att fara vidare till Nystad i Finland. Där blev det en av många grillningar på kajen.

Dagen efter drog vi vidare norrut och och gick in i Rauma där vi åt middag. Även om kvällen var nära beslöt vi att avverka en etapp till och siktade på en lokal båtklubb som Amanda II besökt tidigare. Först var det tänkt att stanna där men det var som om vi kände på oss att något var på gång och anläggningen var rätt

öppen för vindar så vi satte kurs mot Reposaari. En liten, ursäkta uttrycket; håla som vi kom att lära känna utan och innantill. Här fanns två affärer och ett nedlagt Alko att glädja sig åt. Vi blev här i 6 dagar, först en sydlig kuling i 3 dygn som vände och blev en nordlig lika länge. Vi spelade kort, kubb och Fia med hutt samt tog täta promenader för att se om havet lugnat sig. Om man nu ska bli fastblåst så varför blir man alltid det på ett tråkigt ställe. Nåja det var bara gilla läget och en dag tog vi bussen till Björneborg och slog ihjäl en dag.

Nu var vi sugna på att komma vidare och när vädret lugnat sig till slut for vi mot Wasa med mellanlandning på Kaskö. Detta var den längsta etappen på en dag, ca 120 M. Vissa delar av färden gick genom trånga farleder nära land och andra på öppet hav.

I Wasa blev vi bara en natt. Ursprungsplanen var att följa hela finska sidan hem men eftersom det blir betydligt längre än att gå över till svenska sidan och vi inte tordes chansa på vädret så siktade vi på Ratan efter tankning på Replot. Replot var lite kännetecknande för att åka båt längs finska kusten. Överallt finns det möjlighet att tanka, handla och även äta en matbit och därtill kommer de väl utmärkta lederna. Något för Sverige att ta efter. På Replot kunde man även se de tvättunnor som används för mattvätt. Dessa tunnor såg man lite varstans efter finska sidan.

Från Replot till Ratan är det ca 50 M och det var ganska mycket rattande eftersom sjön kom in från sidan, snett akterifrån och var ganska grov. Dessutom vill man hålla så rak kurs som möjligt.
Ratan tycker jag personligen är ett trevligt ställe och går gärna en promenad på Rataskär. Dessutom träffar man ofta någon man känner som är på genomresa.

Vi blev 2 nätter på Ratan innan vi siktade på fiskebåten i Bjuröklubb. Där kan man köpa lokalt fångad fisk, även rökta räkor !?.

Efter den goda lunchen blev Svinöra, Piteå båtklubbs anläggning, vårt nästa mål. Där fick vi en efterlängtad bastu och en vacker solnedgång. Nu återstod bar den sista etappen hem och vi for till Junkön för att avsluta resan. Familjen Westerberg skulle hem till Luleå och sin Zorro och vi skulle vidare till Gårdsviken och Töre.

Tillsammans tog vi ca 2000 bilder på resan och största problemet med att göra en sida är att välja ut vad man ska ta med. Ta sidan för vad den är, en kort redogörelse för en resa som jag rekommenderar andra att prova på.

En mer lyckad resa tror jag inte att man kan få. 850 M utan att behöva röra en skruv, utan att gå på grund, med 90% bra väder och 100 % bra sällskap vad mer kan man begära.
Tror inte att jag sjösätter båten nästa år, kommer aldrig att få uppleva en sådan säsong igen !

Avslutar med en bild från sträckan Junkön-Gårdsviken. Den får symbolisera båtsommaren 2006. Stråland sol, 5 knop, autopilot och en smälla att slå ihjäl blindingar med.

Ni som tittat på denna sida kan väl skicka ett mail med en kommentar om vad ni tyckte.